Rubriken "Soliga dagar..." står för att det är det vi alla längtar efter, kanske speciellt efter en lång, kall vinter. Har nyligen sett snödroppar ute och det är ju ett säkert vårtecken.
Trots det så har det varit ganska så kallt ute med flera minusgrader. Ja, men misströsta inte, våren är på väg! Det är dagsmeja i stort sett varje dag. Och snön och isen smälter när det är sol ute.
Jag tycker även att solen står för värme, ljus, den ger liv och kraft och färg och får både människor och växter att spira, bara man får rätt sorts näring. Och i det här fallet vatten. Men även en vänlig blick, ett uppmuntrande ord, en omtänksam handling smälter det hårda i våra liv, kort sagt att gå en extra mil ibland. Även om man kanske inte riktigt känner för det. Det står ju i Bibeln att när vi ger, oavsett vad, så kommer vi att få tillbaka och det i ännu större mått än när vi gav.
Men sedan så kanske man inte alltid ser eller känner av solens närhet, den kanske skyms av molnen, men den finns där bakom, redo att ge en ljusglimt när så tillfälle ges. Det är så fantastiskt med solen, den är alltid redo att lysa och ge värme när den får tillfälle. Och så kan det ju vara med oss också, att vi skulle kunna försöka att ge värme och ljus var än vi går fram. Till andra människor i vår väg. Ibland misslyckas man men då får man resa på sig igen och bara fortsätta vandringen framåt.
Låt inte solen gå ner över din vrede är ett känt citat i Bibeln. Det tror jag står för att vi ska ta itu med saker som berör vårt innersta, för det påverkar oss så mycket, hela vår varelse, när vi låter vreden ta över i våra liv. Och det vill inte Gud. Bitterhet är som röta i benen. Det bryter ner oss, inifrån och ut. Och det stänger ute glädjen, värmen och friden i våra liv och det gör att vi blir sjuka och sakta men säkert stänger ute dagsljuset och solens varma strålar i våra liv. Nu talar jag lite i överförd bemärkelse; det är ju Gud som är solen i våra liv, åtminstone om vi är kristna. Och förlåtelse är ju faktiskt det som gör att solens strålar kan komma in i våra liv igen, Guds sol och hans värme och frid och läkedom och frihet för att hela och upprätta oss.
Jag är så glad att jag har fått den glädjen i mitt liv, det privilegiet, att få tillhöra Gud och få vara hans barn. Det är inte alltid så lätt, kanske, ibland så fäller man krokben för sig själv eller någon annan, medvetet eller omedvetet. Men bara man har ett ödmjukt hjärta och är villig att låta sig förändras och att man har en öppen attityd och inte tänker att jag måste ha rätt hela tiden, då kan solen lysa desto mer och starkare i våra liv. Och förändra oss på djupet. Det är vad jag längtar efter. Gör du?
